Det händer då och då att folk frågar mig varför jag skaffade mig just en schäfer. En lite konstig fråga tycker jag, för det finns ju en hel massa bra anledningar till att välja en schäfer när man skaffar sig en hund. Egentligen borde jag ju bara svära ”varför inte?” eller ”därför”, men det vore lite oartigt. Så jag har försökt organisera mina tankar om varför jag valde just en schäfer och visst, det finns en del andra hundraser som passar in, men nu blev det som det blev.

För det första ville jag ha en hund som kunde ge mig trygghet. En liten knähund skrämmer ju inte någon, men en schäfer respekteras av de flesta. Schäfern är ju nästan urtypen för en ”skyddshund”. Det var grundskälet till att det blev just en schäfer, men långt ifrån enda anledningen.

Jag ville också ha en aktiv hund, en som jag kunde träna med, men som samtidigt också inte var så ”avancerad”. Vissa hundar är ju ”krångligare” än andra, och schäfern har ju ett gott rykte på den fronten. Ett välförtjänt rykte, vill jag intyga. Detta var viktigt, eftersom jag inte vuxit upp med hundar eller haft någon tidigare. Visst, jag läste på ordentligt och länge innan jag skaffade en, men det kändes ändå lite… otäckt. Så jag ville ha en nybörjarhund.

Men det som nog avgjorde det hela var schäferns mångsidighet. De kan ju användas till nästan allting! Många hundraser är ju lite specialiserade och har vissa svagheter, men inte schäfern. Världens mest mångsidiga hund!