arbetsförmedlingenDet är en fråga jag får då och då: varför blev du arbetsförmedlare? Sådana frågor får säkert alla oavsett yrke, men jag tycker mig ha märkt att nyfikenheten är lite extra stor när det kommer till just arbetsförmedlare. Och det är klart, tänker man efter lite så är det faktiskt ett lite konstigt jobb. Ett jobb som går ut på att skaffa jobb åt andra? Rent teoretiskt så är det ett onödigt yrke. Fanns ingen arbetslöshet så skulle jag vara helt onödig. Dessutom fungerar vi lite tvärt emot. Det är tacksamt att vara arbetsförmedlare när arbetslösheten är hög. Men vid låg arbetslöshet riskerar vi att förlora jobbet på grund av att vi är onödiga. Vi är lite grand som upp och nedvända världen, där allting är tvärtom.

Men jag blev arbetsförmedlare för att jag insåg att vi verkligen behövs. I en perfekt värld är vi överflödiga, men världen är inte, och kommer aldrig att bli, perfekt. Arbetslösheten kommer vi att dras med, och därmed oss arbetsförmedlare. Vi gör också vårt bästa, trots att en viss arbetslöshet, faktiskt, ligger i vårt intresse.

Det finns också två sidor av det hela. Dels finns det de som har problem med att få tag på jobb, men inte har några problem med att söka. Och dels finns de de som har svårt att söka jobb av olika anledningar. Där har man som arbetsförmedlare ett mycket stort ansvar att stötta och hjälpa till, något som jag tror och hoppas att jag är bra på.