Mitt jobb är kanske inte det mest eftertraktade i Sverige, och det skämtas ofta om det. Att jobba på arbetsförmedlingen är inte helt lätt, och det kräver sin kvinna, helt klart. För att vara en bra arbetsförmedlare krävs oändligt med energi, och förmåga att ta motgångar. Du kommer att misslyckas, och det rätt så ofta, och på olika sätt. Speciellt svårt är det i tider av lågkonjunktur med mycket arbetslöshet. Det gäller då att inte ge upp. Om en arbetssökande som du har ansvar för misslyckas gång på gång så betyder det bara att du måste kämpa än mer.

Ofta händer det att arbetssökande har lite för höga förväntningar på oss arbetsförmedlare. Men vi kan inte uträtta mirakel, och dessutom måste vi följa de lagar och regler som finns. Dessa lagar och regler är, i ärlighetens namn, inte alltid helt optimala och det skulle underlätta vårt arbete mycket om de blev lite mer flexibla. Det händer ibland att någon drabbas av något liknande moment 22, där någon mycket väl skulle kunna få en praktikplats eller ett riktigt arbete, om det inte vore för någon korkad regel, och genom att följa den regeln så försäkrar man sig om att den arbetssökande inte kommer att få vare sig praktik eller arbete. Man kan bli galen för mindre.

Men ändå: ibland fungerar allting, och det är det som gör att jag inte ger upp. Dessutom så är de arbetssökande för det mesta väldigt förstående när jag berättar om att ja, det är dumma och krångliga regler, men jag har inget val annat än att följa dem. Det är väldigt sällan någon blir arg.

Här kan ni se mer hur arbetet som arbetsförmedlare fungerar: