Jag känner inte så många som tycker att det är roligt att gå till tandläkaren. Många är rentav rädda för tandläkaren, kanske på grund av tidigare erfarenheter, skräckhistorier, ljudet av borren eller helt enkelt för att man har målat upp en bild i huvudet av det ska vara läskigt. Aftonbladet säger att 3-4 procent av befolkningen lider av svår tandläkarskräck (och här kan man läsa mer om hur man botar den). Jag tillhör tack och lov inte skaran som är rädd för tandläkaren, och det är tur det med tanke på att jag strax ska iväg på min årliga undersökning hos Folktandvården Sörmland (folktandvardensormland.se).

En anledning till att jag inte har tandläkarskräck kan vara att jag alltid har skött om mina tänder bra och därmed inte behövt göra några smärtsamma ingrepp eller så. Mina tandläkarbesök har helt enkelt varit väldigt enkla, med bara en vanlig kontroll och lite borttagning av tandsten (det får man ju hur väl man än borstar tänderna…). Är det något jag ogillar så är det den här sugen som ska ligga i kinden. Det blir så torrt och äckligt. Men det brukar som sagt gå hyfsat snabbt för mig så jag har ingen anledning att tycka illa om tandläkarbesök.

Jag har dock haft hål i en tand en gång, men det var en mjölktand och det kände jag inte ens av. Tandläkaren drog ut den när han såg att det var ett hål i den, och det var verkligen ett ganska stort hål. Underligt att gå omkring med ett sådant utan att känna av det, men det var väl för att det var en mjölktand. Sedan dess har jag klarat mig utan hål och jag hoppas att det dröjer innan jag får några. Skulle jag behöva laga något och jag märker att det gör ont eller är väldigt obehagligt så skulle jag kanske ändra uppfattning om tandläkaren, men jag tror att det finns så bra bedövningar och skonsamma behandlingar nu för tiden att det mest är skräckhistorier från förr och äldre människor som har gamla erfarenheter av tandläkaren som bidrar till tandläkarrädsla.

Håll tummarna och önska mig lycka till nu!