Linn Hammarö

Jag känner inte så många som tycker att det är roligt att gå till tandläkaren. Många är rentav rädda för tandläkaren, kanske på grund av tidigare erfarenheter, skräckhistorier, ljudet av borren eller helt enkelt för att man har målat upp en bild i huvudet av det ska vara läskigt. Aftonbladet säger att 3-4 procent av befolkningen lider av svår tandläkarskräck (och här kan man läsa mer om hur man botar den). Jag tillhör tack och lov inte skaran som är rädd för tandläkaren, och det är tur det med tanke på att jag strax ska iväg på min årliga undersökning hos Folktandvården Sörmland (folktandvardensormland.se).

En anledning till att jag inte har tandläkarskräck kan vara att jag alltid har skött om mina tänder bra och därmed inte behövt göra några smärtsamma ingrepp eller så. Mina tandläkarbesök har helt enkelt varit väldigt enkla, med bara en vanlig kontroll och lite borttagning av tandsten (det får man ju hur väl man än borstar tänderna…). Är det något jag ogillar så är det den här sugen som ska ligga i kinden. Det blir så torrt och äckligt. Men det brukar som sagt gå hyfsat snabbt för mig så jag har ingen anledning att tycka illa om tandläkarbesök.

Jag har dock haft hål i en tand en gång, men det var en mjölktand och det kände jag inte ens av. Tandläkaren drog ut den när han såg att det var ett hål i den, och det var verkligen ett ganska stort hål. Underligt att gå omkring med ett sådant utan att känna av det, men det var väl för att det var en mjölktand. Sedan dess har jag klarat mig utan hål och jag hoppas att det dröjer innan jag får några. Skulle jag behöva laga något och jag märker att det gör ont eller är väldigt obehagligt så skulle jag kanske ändra uppfattning om tandläkaren, men jag tror att det finns så bra bedövningar och skonsamma behandlingar nu för tiden att det mest är skräckhistorier från förr och äldre människor som har gamla erfarenheter av tandläkaren som bidrar till tandläkarrädsla.

Håll tummarna och önska mig lycka till nu!

Det är som med ketchup. Först kommer ingenting, sen ingenting, sen ingenting och så! Kommer allting på en gång, blaff! Vad dillar jag nu om? Jo, det handlar om lite inredningsgrejor, där jag så att säga gick lite överstyr. Det började med att jag skulle köpa en matta och slutade med både nya gardiner och ett nytt påslakanset. Bara för att. Om man ska förnya i sitt hem så är det lika bra att göra det rejält; i det här fallet då först och främst sovrummet, men även resten av bostaden fick sin beskärda del av uppdateringen. Men nu tror jag bestämt att jag går händelserna lite i förskott eller förväg eller kvarskatt eller vad det nu heter!

Tyg, tyg och tyg!
Det hela började med att jag bestämde mig för att vad sovrummet verkligen behöver är en skön ryamatta. För när man vaknar på morgonen så är ju det sista man vill sätta fötterna på ett kallt golv. Ok, nu har vi redan en mata, men det är en vanlig gammal trasmatta som i ärlighetens namn inte är så bekväm att gå på. Det är ju däremot ryamattor, så jag kollade in en hos Textilgallerian, Aspen Vit, en klassisk ryamatta av den typ som det är såååå skönt att gå barfota på. Men efter att jag bestämt mig för att ”den ska jag ha!” så fortsatte jag att kolla runt hos Textilgallerian, och det var det som ledde mig i fördärvet.

Säg det med blommor
En av de första sakerna jag upptäckte var ett blomstermönstrat påslakanset som bara var så snyggt! Eftersom jag faktiskt behöver ett nytt påslakanset så bestämde jag mig för att köpa det också. Jag menar, det är ju bara så snyggt och smakfullt, se efter själva: Rosendal Påslakanset, designat av Varnamo of Sweden. Det är så riktigt elegant och modern men ändå klassisk design ska se ut. Jag erkänner, jag är riktigt imponerad! Jag kommer definitivt att kolla in flera av deras designer i framtiden, för påslakansetet Rosendal imponerar väldeliga på mig!

Ännu mera blommor
Men det var inte slut med påslakansetet om ni nu tror det! Inte alls. Nästa steg blev gardinerna. Jag är inte speciellt nöjd med gardinerna i sovrummet så det blev liksom en naturlig följd att jag började kolla in textilgallerians gardiner. Jag hittade snabbt någonting som jag tyckte om, Floral Vit. Blomstermönstrade gardiner, men på ett helt annat sätt än påslakansetet. Riktigt gulliga i mitt tycke och jag köpte de också för att ha i sovrummet. Sovrummet har alltså fått en ny matta, nytt påslakanset och nya gardiner och ser ut som ett helt nytt – och mycket bättre – sovrum.

Det kommer mera
Men färdig är jag inte ännu utan kommer att köpa nya gardiner till de flesta rummen. Textilgallerian har så mycket kul att välja mellan att jag inte riktigt kan hindra mig själv. Jag kan verkligen rekommendera dem, inte bara för deras gigantiska utbud utan också för de låga priserna och de snabba leveranserna. Jag är hur nöjd som helst!

Som vanligt så närmar vi oss ett läge av året som är direkt ohälsosamt för många av oss. Det handlar om dels höstens ankomst, som så förrädiskt är så vacker, som på något konstigt sätt försöker få en att glömma att det är en kall, hård och lång vinter som kommer att komma. Det är lite självplågeri att försöka njuta av hösten, för man vet alltid att den kommer vara kort och man vet alltid vad den kommer att lämna efter sig. Det är inte något som gör mig mer pigg eller fylld av energi, snarare tvärtom. Det är därför som jag i år tänkt att besegra tröttheten som kommer varje vinter, som ett brev på posten.

Jag går grönsaksvägen
Jag vet inte hur många gånger jag fick höra det som ung, att det var grönsakerna som var nyckel till att må bra. Det var grönsakerna som på något mystiskt sätt kunde erbjuda nyckeln till ett hälsosamt och välmående liv, där man har fullt av energi och mer mest allmänt bra hela tiden. Men som alla andra så har det aldrig varit grönsakerna som har varit ett dominerande inslag i kosten, och det kanske är så att det är det jag får betala för nu. Det är det som gör att min kropp inte är redo för den hårda vintern. Det är av den anledningen som jag har tänkt att verkligen smälla in grönsaker i min kost, och jag har tänkt att göra det på lite olika sätt. Förhoppningen är att jag hittar det som fungerar bäst för mig.

De faktiska grönsakerna
Jag kommer att göra rockader i grönsaksdiskarna i affärerna. Det kommer att bli mitt andra hem, där jag verkligen kommer att äta mig igenom utbudet och söka efter det som gör mig mest pigg och glad. Problemet är bara att det finns många grönsaker som jag inte tycker om, och det i sin tur får mig att rygga tillbaka lite. Men med rätt motivation så kommer man komma långt, och därför tänker jag inte vika mig. Jag ska prova allt. Dessutom är det ju fullt möjligt att använda sig av grönsaker på olika sätt i maträtter, så de kan kanske bli riktigt goda när de är tillagade.

Den råa saften
Jag vet inte riktigt om ni vet vad det är för något, men en råsaftcentrifug är liksom pressar ur all den saft som olika saker innehåller. Den är väldigt fördelaktig att använda just till grönsaker, för att få riktigt härliga safter, helt naturliga och nyttiga. Det går dessutom bra att blanda olika grönsaker, så det behöver inte nödvändigtvis bli äckligt heller, snarare gott. Jag har testat min centrifug några gånger och det har verkligen gett resultat som jag inte direkt förväntade mig.

Super Greens
Det här är ett hälsotillskott som enligt beskrivningen ska ge kroppen en superboost. Det låter ju precis som det jag behöver, och därför har jag köpt hem några påsar Super greens från svenskhalsokost.se. Det ska bli intressant att prova, och det var faktiskt inte bara de utlovade effekterna som övertalade mig, själva produkten påminde mig om en av mina favoritfilmer, där denna scen kommer ifrån.

Jag är noga med att jag får i mig alla vitaminer och annat som kroppen behöver för att må bra. Om jag inte kan göra det genom kosten så använder jag mig av kosttillskott, och en sak som jag äter tillskott av är linfröolja som innehåller en stor andel fleromättade omega-3-fettsyror. Tidigare har jag ätit det som olja, men jag gillar varken smaken eller konsistensen så jag blev väldigt glad när jag insåg att man kan köpa linfröolja i form av kapslar. Det var på vitapost.se som jag hittade kapslarna, och inte bara det – det är ekologiskt också. Så om ni också hellre föredrar kapslar så tycker jag att ni ska surfa in på den sidan. De har en massa annan hälsokost också, och det är fraktfritt om man handlar för över 100 kronor.

Linfröolja kan man för övrigt också ge till hundar. Det har debatterats om huruvida det är bra eller inte eftersom linfrön ju faktiskt är giftiga, men de är precis lika giftiga för människor som för hundar och det handlar bara om hur mycket man ger. Om man håller sig till den rekommenderade dosen så får man de positiva effekterna av linfröoljan, och det får även hundar. Jag ger dock en annan typ av olja till Mölle, men jag skulle inte ha några problem att ge honom linfröolja ifall jag nu inte hade hittat en annan olja som enligt mig har fler hälsofördelar just när det gäller hundar.

Det är ju ganska mycket som vi äter som är giftigt för oss om vi får i oss för stora mängder av det, så det gäller väl med allt att man har sunt förnuft och att man följer de rekommendationer som finns.

Det är nästan så att man inte behöver träna om man har hund. Det sker nästan av sig själv; speciellt när man har en stor och aktiv hundras som jag. En schäfer måste leva ett aktivt liv för att må bra, och självklart vill jag det! Jag var väl medveten om att det skulle ta mycket av både tid och energi att bli schäferägare, speciellt som singel. Men det var en uppoffring jag var fullt beredd att göra och jag ångrar absolut ingenting. De få nackdelar som finns uppvägs mer än väl av fördelarna.

Men ett av skälen till att jag skaffade hund var att jag ville kunna känna mig säker utomhus på kvällarna, och då ofta när jag var ute och sprang. Det är något som Mölle mer än väl har levt upp till, och resultatet är att jag numera löptränar oftare och mer regelbundet än innan. Detta i kombination med hundträning gör att jag rör på mig mycket mer än tidigare och är i bättre form än någonsin. Att skaffa hund var det perfekta sättet för mig att komma i toppform.

Det är inte bara jag som kommer i form av det hela, utan även lilla (stora!) Mölle. Maken till frisk och pigg hund får du leta efter, och jag kan nästan säga det samma om mig själv. De fem år jag har haft hund har varit de fem friskaste i mitt liv, och jag tror aldrig jag känt mig lika pigg heller. Att ha hund tar tid, men ger energi så du kan utnyttja din dag bättre.

Innan jag skaffade mig hund så satte jag en ära i att laga mat. Spännande recept med bra råvaror, saker som gärna fick ta tid. Men efter att Mölle blev en del av mitt liv så har det inte blivit så mycket av den varan. Jag har helt enkelt inte tid, och det händer numera till och med att jag köper färdigrätter och värmer i micron. Beställa hem pizza gör jag typ fem gånger mer nu än för fem år sedan. Inte så att det blir varje dag, men sådär 3-6 gånger per månad kan det allt bli. Nu vill jag inte att någon ska tro att jag äter som en ungkarl, men mer bekväm av mig har jag blivit.

Men då och då tar jag mig ändå tid att laga något mer avancerat, bara för att inte helt förlora förmågan. Det är dock lite svårt, och varje gång känns det som om jag nästan får börja om från början. De matlagningsredskap som jag hanterade så flyhänt en gång i tiden vet jag knappt hur de fungerar numera, något som gör mig lite ledsen.

Ledsen vill jag inte vara, så jag har bestämt mig för att på allvar börja laga mat på riktigt igen. För fem år sedan var jag nybliven hundägare och hade mycket att lära, vilket gjorde att det tog extra energi. Men numera vet jag hur en hund ska skötas, och det är nog mest lathet som gör att jag knappt lagar avancerad mat längre. Så det finns inga ursäkter. Ingen mer färdigmat och inga mer pizzor, och minst en avancerad middag per vecka.

Mitt jobb är kanske inte det mest eftertraktade i Sverige, och det skämtas ofta om det. Att jobba på arbetsförmedlingen är inte helt lätt, och det kräver sin kvinna, helt klart. För att vara en bra arbetsförmedlare krävs oändligt med energi, och förmåga att ta motgångar. Du kommer att misslyckas, och det rätt så ofta, och på olika sätt. Speciellt svårt är det i tider av lågkonjunktur med mycket arbetslöshet. Det gäller då att inte ge upp. Om en arbetssökande som du har ansvar för misslyckas gång på gång så betyder det bara att du måste kämpa än mer.

Ofta händer det att arbetssökande har lite för höga förväntningar på oss arbetsförmedlare. Men vi kan inte uträtta mirakel, och dessutom måste vi följa de lagar och regler som finns. Dessa lagar och regler är, i ärlighetens namn, inte alltid helt optimala och det skulle underlätta vårt arbete mycket om de blev lite mer flexibla. Det händer ibland att någon drabbas av något liknande moment 22, där någon mycket väl skulle kunna få en praktikplats eller ett riktigt arbete, om det inte vore för någon korkad regel, och genom att följa den regeln så försäkrar man sig om att den arbetssökande inte kommer att få vare sig praktik eller arbete. Man kan bli galen för mindre.

Men ändå: ibland fungerar allting, och det är det som gör att jag inte ger upp. Dessutom så är de arbetssökande för det mesta väldigt förstående när jag berättar om att ja, det är dumma och krångliga regler, men jag har inget val annat än att följa dem. Det är väldigt sällan någon blir arg.

Här kan ni se mer hur arbetet som arbetsförmedlare fungerar:

Det händer då och då att folk frågar mig varför jag skaffade mig just en schäfer. En lite konstig fråga tycker jag, för det finns ju en hel massa bra anledningar till att välja en schäfer när man skaffar sig en hund. Egentligen borde jag ju bara svära ”varför inte?” eller ”därför”, men det vore lite oartigt. Så jag har försökt organisera mina tankar om varför jag valde just en schäfer och visst, det finns en del andra hundraser som passar in, men nu blev det som det blev.

För det första ville jag ha en hund som kunde ge mig trygghet. En liten knähund skrämmer ju inte någon, men en schäfer respekteras av de flesta. Schäfern är ju nästan urtypen för en ”skyddshund”. Det var grundskälet till att det blev just en schäfer, men långt ifrån enda anledningen.

Jag ville också ha en aktiv hund, en som jag kunde träna med, men som samtidigt också inte var så ”avancerad”. Vissa hundar är ju ”krångligare” än andra, och schäfern har ju ett gott rykte på den fronten. Ett välförtjänt rykte, vill jag intyga. Detta var viktigt, eftersom jag inte vuxit upp med hundar eller haft någon tidigare. Visst, jag läste på ordentligt och länge innan jag skaffade en, men det kändes ändå lite… otäckt. Så jag ville ha en nybörjarhund.

Men det som nog avgjorde det hela var schäferns mångsidighet. De kan ju användas till nästan allting! Många hundraser är ju lite specialiserade och har vissa svagheter, men inte schäfern. Världens mest mångsidiga hund!

olyckan var framme i går när jag skulle byta gardiner, och jag har bara mig själv att skylla. Det är nog bara att inse att jag kan vara lite småklumpig ibland, för jag lyckade på något vis helt ha sönder en gardinstång, utan att jag egentligen vet hur det gick till. Olyckligtvis är det nu så att jag inte har några i reserv, så nu saknar ett av mina fönster gardiner, och pengar har jag ont om just nu. Men det kommer nog att lösa sig, för jag hittade ett ställe på nätet, textilgallerian, som säljer gardinstänger till riktigt bra priser. Lägenheten kommer ju knappast att gå under bara för att ett fönster saknar gardin ett par dagar. Faktum är att jag tror att jag ska kosta på mig att byta ut de gamla gardinstängerna också, så att inredningen blir enhetlig. Då kommer jag också att få gardinstängerna utan extra fraktkostnad, vilket ju alltid är trevligt.

Nu gäller det bara att välja rätt gardinstång. De flesta av Textilgallerians gardinstänger ser riktigt bra ut, och valet står mellan Stockholm 19 stål och Mellow 19 vit/guld. Det finns några andra riktigt snygga gardinstänger, men de kostar lite mer, och de är ärligt talat inte så mycket snyggare än de två jag nyss nämnde. Jag tänker inte betala 569 kronor för en gardinstång, även om den heter Chateau! Det får nog bli en vanlig Stockholm i stället. Jag kan ju inte ens franska… Så där, nu är Stockholm beställd i tre exemplar, och förhoppningsvis snart här.

Min hund Mölle har jag haft i fem år nu, och det är första gången i mitt liv jag haft en hund. Så jag tänkte att jag skulle försöka lista ut vad som är bäst och vad som är sämst med att vara hundägare.

Det bästa:
Nästan allting egentligen. Mölle är den trognaste vän man kan ha och intelligentare än många människor jag känner. Han finns ständigt där för mig och vi har en massa roligt tillsammans. Att bara välja en sak som är det bästa med att vara hundägare är så otroligt svårt, men jag gör ett försök. För att vara lite pragmatisk: det bästa med att vara hundägare är att man har en vän och beskyddare med sig när man är ute och springer. Det gäller speciellt om man är ute och springer på kvällarna när det börjat mörkna. Även om risken för överfall är minimal så är det ändå en trygghetskänsla.

Det sämsta:
En lika svår fråga att besvara nästan, för det finns knappt något som är det sämsta med att vara hundägare. Många skulle nog säga att det är att man måste gå ut och rasta den även om det spöregnar eller råder halv snöstorm ute, och det är klart. Det är inte det roligaste. Men å andra sidan: det gör att man kommer ut och rör på sig även om vädret inte är så bra. I stället skulle jag nog säga att det är kostnaderna. Mölle är ju en schäfer och alltså rätt så stor, så hundmat kostar en del. Sedan är det försäkringen, och alla andra saker som tillkommer. Det kostar att ha hund, men är värt det.